Årsresumé 2017. Del 1.
År 2017 är by far det bästa året jag någonsin haft. Behöver inte ens nämna varför men det är helt otroligt vilken förändring, till det extremt mycket bättre. Älskar mitt liv, vill inte ha det annorlunda på en enda punkt.
Januari
Vi firade in det nya året tillsammans med våra vänner hos oss först med god middag och sedan mötte vi upp resten av gänget i Hortlax. Skyndade hem till tolvslaget då jag inte ville lämna Svea själv när det smäller som värst. Jag åt en hel del sushi
då jag hade cravings det grövre. Helst varje dag men det gick ju inte haha. Jag blev stor som ett hus, ont i ryggen som bara den och var allmänt trött under januari månad. Kanske det berodde på att det var mörkt dygnet runt.
Februari
Februari kom fortare än någonsin. Jag gjorde en gravidfotografering ute i -18 grader ute på isen, trodde jag skulle frysa ihjäl men jag överlevde. Bilderna blev så fina! Marcus fyllde år och jag gjorde en såååå god smörgåstårta, kämpade hela förmiddagen
med den och sen var jag helt slut mellan varven. Spenderade många timmar i sängen och bara vilade, hade Svea som sällskap dygnet runt. Barnvagnen anlände, spjälsängen monterades ihop och skötbordet började komma i ordning. Jag blev överraskad med
en babyshower och blev så bortskämd med presenter, mat och lekar. Filippas "åka-hem-i-kläder" valde jag ut och började packa bb-väskan lite smått. Vecka 35 välkomnades också, snart skulle ju lillan födas!
Mars
Mars månad var riktigt tung. Tjock och jävlig, nästintill orörlig mellan varven. Vi åt lunch ute i Vitsand. Sen i vecka 37 åkte vi till Luleå för att bo på hotell en natt och äta god middag. Välbehövligt och så mysigt. Jag färgade håret i början
av denna månad också, för att få känna mig lite fin iallafall. Sista bilden är jag i vecka 38. Lillan beräknades som färdigbakad och GUD vad jag ville föda ut henne här!!
April
Första mötet. Här var Filippa inte mer än 4 minuter gammal.
Jag tror jag grät här. Den bästa känslan i mitt liv. Få hålla mitt barn för första gången.
Första mötet❤️
Hemfärd knappt 12 timmar efter hon föddes.
Trötta men stolta var vi.
Fem dagar gammal Filippa.
Första badet. En vecka gammal.
Månaden som varit så efterlängtad. Älsklingsbarnet var beräknat till den 7e. Tack och lov så föddes hon inte den dagen med tanke på terrorattentatet i Stockholm. Hade varit en sån "tråkig" händelse man alltid skulle minnas på hennes födelsedag. Jag grät
varje dag här, vi gick över en dag, och vips stod vi med bf (beräknad födelse) + 4 dagar och ingen bebis. Vart var hon? Varför händer inget?! Jag var så less, tung, trött, uppgiven och gud vet vad. Sen, natten mot fredag den 14e, kl 02
gick jag upp för att kissa. Fick sedan extrema sammandragningar som gjorde ont. La mig på soffan och började klocka mellan för att se hur ofta de kom. Strax efter 06 fick jag nog och ringde till förlossningen. Vi var välkomna dit om vi ville och vi
valde att åka. Lämnade Svea hos min mamma utifall vi skulle bli kvar där. Kommer dit, får sitta i en CTG-kurva en halvtimme. Vi tog in på patienthotellet. Vid 14.30 var vi åter på förlossningen men då avtog värkarna. Jag blev så grinig att vi åkte
hem. I bilen på hemvägen började det såklart om, men vi fortsatte hem ändå. Tanken var att jag skulle sova en stund då jag inte sovit sedan 02 på natten, men vi åkte till svärmor istället där de alla åt middag. Satt och andades igenom varje värk och
vid 21 åkte vi igen, SÅ JÄVLA ONT värkar gör!!!!!! AJ. 06.26, den 15 april. På självaste påskafton, så föddes våran efterlängtade dotter. Filippa var namnet och det var självklart att hon skulle heta det. Så underbar, så älskad. Det bästa som hänt
mig. OSS. Veckorna framöver var vi i våran bebisbubbla. Kan skriva om april månad i evigheter.
