Halvvägs börjar Filippa skrika och gråta allt hon orkade, så pass att hon satte spyan i halsen och inte fick luft utan bara hulkade. Fick ännu en gång tvärnita, och denna gången efter E4-an som inte alls var så trevligt. Hade tur att det fanns en p-ficka precis där. Slita ur henne ur stolen och tippa henne framåt så hon får upp allt kräks.. Hysterisk som hon var, så fick jag lov att vända och åka hem igen. Tog nästan en timme innan jag lyckades få henne att somna i mitt knä, när hon väl sov så snabbade jag mig med att sätta henne i sin stol och köra gasen i botten hem. Skulle ta mig så långt som möjligt medan hon sov, hann hela vägen hem och precis då öppnade hon ögonen.

Undrar om hon blir åksjuk? Hon somnar alltid på sidan och när hon inte kan vända sig i stolen för att sova blir hon helt galen. Vi har flyttat fram henne så hon sitter i passagerarsätet, enbart för att jag ska kunna nå henne fortare. Fick för någon vecka sen kasta mig i baksätet i farten för att hon satt där bak och blev nästan blå, med en spya i halsen då också. Så jävla obehagligt när detta händer.

Tårarna rann och sminket försvann på hemvägen. Stor besvikelse då jag sett framemot detta så länge nu.. Men vad gör man inte när det krisar.. Ens barn kommer absolut i första hand. 

Vi försökte iallafall och kom halvvägs, nästa gång blir det buss har jag bestämt.